Det korta svaret är, tidigare än du tror.
Och nej du skall inte ha värmevallningar för att vara i perimenopausen!
Det är dessutom svårt att säga vad det är som kommer först, för dig. Alla kvinnor och deras menopaus resa är unik. Vad som är det första symptom som blir ett problem för dig är svårt att säga. Jag föreslår att du läser igenom hela Symptomlistan och håller utkik.
Några kriterier för när perimenopausen startar måste finnas...
Ofta står det att de första tecken på perimenopaus är oregelbundna menstruationer och minskad fertilitet. Men om du inte försöker bli gravid eller om du är på prevention som stoppar dina blödningar kan det vara svårt att upptäcka. Orsaken till att man får ändrat blödningsmönster är att mängden hormon i kroppen börjar gå ned. Men om nedgång är orsaken och ändringar i blödningar är konsekvensen, så börjar nedgången alltså något före. Skall du vara riktigt observant måste du alltså logga detaljer om dina blödningar regelbundet och registrera de första små avvikelser. Men om man är på prevention eller inte noga följer sitt blödningsmönster är det lätt att missa.
De första tecknen kan väldigt väldigt vaga eller mera tydliga. Så här i efterhand står det klart att om jag, som var på prevention, skulle ha upptäckt detta hade det krävts
Att jag visste att detta var på gång ett par år före det startade så jag kunde vara observant på symptom.
Att jag var bekant med alla symptom i Symptomlista för att reagera på och notera dem.
Det känns som en utopi! Det jag hade förväntat var nog att min läkare hade påmint mig att vara observant på perimenopausen när jag för år sedan upprepade gånger sökte för extrem trötthet och hjärtklappning. Jag frågade faktiskt om det kunde vara perimenopaus och den unga kvinnliga läkaren informerade mig då om att det inte fanns.
I den litteratur jag läst står det med överväldigande tydlighet att man kan INTE testa sig fram till att en kvinna är i perimenopaus. Det är en något man definierar ut från kvinnans beskrivning av symptom. Att använda formulär som Menopause Rating Scale, kan vara en hjälp.
När startar det?
Bildtext: Har du glömt hur en normal hormonkurva ser ut? Vill du friska upp minnet visar den här bilden hur nivåerna av de viktigaste hormonerna svingar över en månad brukar se ut. Vi återkommer till hur den reellt ser ut i sektionen om Progesteron
Anledningen att man inte kan testa är, berg och dalbanan, det hela kör upp och ner. Det varierar över dygnet men också över den normala menstruations cykel.
Man tänker att ett blodprov bör kunna ge klart svar, men det är dessvärre inte så. Dina värden fluktuerar konstant, över månaden och t.o.m. från timme till timme. Det är heller inte relevant med ett mått på nivån i blodet, det intressanta egentligen hur våra celler i olika delar av kroppen, hjärnan, leder, slemhinnor etc. etc. upptagit hormonerna. Det ger inte ett blodprov svar på, för att få svar på det skulle det krävas en biopsi från de olika vävnaderna.
Prov kan vara intressant senare, när man är i gång med en behandling. Speciellt om man inte reagerar på exempelvis tillskott av östrogen som ges via huden. Så kan man börja undersöka om det är så att man har problem att uppta medicinen.
Säkert någon som blir skitsur när jag skriver detta för jag ser det är en helt del erbjudanden ute på webben att köpa tester etc., men vi parkerar det ekonomiska/socioekonomiska perspektivet.
Det är då klart att när att man har nått menopausen, dvs. dina ägg är slut, kan med blodprov bekräfta det, vilket också är något min egen läkare informerade mig om.
Desto mer jag läser desto fler symptom stöter jag på. Fokus på dessa symptom verkar vara kvinnor som är i menopaus. Dvs. är i genomsnitt 51-52 år och det har gått
1 år sedan den sista menstruation. Då är hormonerna som är i spel är på då på en ”all time low”, ett par år därefter det har de planat ut på en ännu lägre nivå. Om inte helt i noll. Så man förstår att för enkelhetens skull är det vad mått och skalor fokuserar på. Men på det tidpunkt har vi redan varit igång med berg och dalbanan i genomsnitt 6 år, några säger 7,5 år.
Vilka symptom är då vanliga, speciellt i starten. Det är inte värmevallningar i alla fall, de kommer senare.
Tydligt är att det finns både fysiska och mentala symptom. Där de mentala nog kommer före de fysiska men det verkar vara mycket individuellt från kvinna till kvinna.
Symptomen som dyker upp verkar vara de samma i menopausen som in perimenopausen men viktningen är olika. Värmevallningar som är läkarnas käpphäst drabbar för exempel endast 10% i perimenopaus, hjärtklappning rapporteras däremot av 41%. 25% upplever aldrig värmevallningar, inte någon gång under hela perimenopaus/menopaus perioden.
Så det är kanske inte riktigt den måttstocken läkaren använder när de frågar om du har värmefallningar, de bör nog fråga om en handfull symptom.
Det finns några frågeformulär du kan använda för att få en idé om var du står. De är enkla att utfylla och du kan ta med dem till din läkare.
Menopause Rating Scale har en rad symptom klumpats samman i 11 huvudsymptom eller grupper.
Formuläret är tillgängligt på 25 språk. Jag har läst mig till att denna någon gång används av läkare också här. Men det är inte något jag lyckats bekräfta.
Modified Green Climacteric Scale listar 21 symptom. En internationell skala som ofta används som utgångspunkt i studier.
Balance app, endast på engelska. Det här är en app som blivit vanlig i England, där dom kommit betydligt längre än oss. De har till och med speciella menopaus kliniker i offentlig regi. Appen är utvecklad av teamet bakom Balance som leds av Dr Louise Newson. I appen finns en funktion som kan användas om man vill dra ut en ”snapshot” status att ta med till läkaren.
Symptomen i starten
Det finns också andra mindre vanliga formulär som The Menopause-specific Quality of Life (MENQOL) Questionnaire och för uppföljning Menopause Symptoms Treatment Satisfaction Questionnaire (MS-TSQ) Questionnaire eller om det bara gäller värmeproblem PGI-C VMS (Patient Global Impression of Change in Vasomotor Symptom Scale).
I Symptomlistan har jag sammanställt en total lista av symptom som jag stött på. Man pratar ofta om 34-35 symptom, i förhållande till menopaus, men listan kan bli mycket längre. Gör man en bruttolista kan jag se att många symptom kanske kan klumpas samman, eller att de är varianter av samma sak. Ibland är det också olika beskrivning av samma symptom, men när man upplever symptom olika kan jag ändå se en mening med variationen.
Generellt när det gäller symptom, även om man har få eller många, handlar det om att få hjälp när man själv känner att det är dags. Man ska inte jämföra sig med andra eller vänta till man inte längre står ut. Sök hjälp och prata om hormonbehandling. Känn dig själv, är vad det handlar om.
Men hur vet man säkert att perimenopaus som är på gång? Det jag själv sökte efter var listor på symptom, men det är inte lätt att hitta. I böcker listas symptom i skriven text men jag har försökt att samla dem jag kan finna i Symptomlistan for att göra det mera överskådligt.
Symptomen är så jättemånga och det är lätt att bli överväldigad. Det jag tror man måste förstå är att alla kroppens system är påverkade av den här processen. Det är inte bara något som sker lokalt i äggstockarna. Och det finns östrogenreceptorer överallt!
Mitt tips är: Läs listan och var observant. Några symptom är vanligare i starten men det är inte säkert det gäller dig. Det hela varierar från kvinna till kvinna.
När det gäller hormonbehandling är det mycket konstigheter. Många har blivit rädda och vill akta sig för allt som ”stör” hormonerna. - Enig!
Undgå kemi, konstiga plaster etc. det är syntetiska produkter som inte hör hemma i kroppen men blanda inte samman det med vi talar om här vilket är kroppsegna substanser. Äpplen och Päron damer! Jag återkommer till det här ämnet senare. Men först lite om myter. Det är rätt intressant när man sätter sig in i ämnet och förstår hur mycket av det man hört som är ren gallimatias.
Vad kan det vara.…
Ingenting – det är nog vanligast att man inte hört något, eller väldigt lite. Innan man själv hamnat i det hela har man egentligen inte hört något. I bästa fall vet man att värmevallningar kan vara ett problem, men det är allt.
Att alla får samma symptom. Det är så långt från verkligheten det kan bli. Alla kvinnor är unika, det samma gäller symptombilden. Det vore nog mera korrekt att säga att INGEN får samma symptom. Du är unik .🤗
Det finns inget att göra, det är bara att härda ut. Detta är ren lögn! Man kan göra mycket som kan vara en hjälp.
Östrogen är farligt, det får man cancer av. Det var den myt jag själv hört oftast, till och med min barnmorska satt och varnade för när jag fick mitt första recept. Som så mycket annat en sanning med modifikation, vi återkommer till det här.
Att man får blodproppar av östrogen är ett annat vanligt missförstånd. Också något jag återkommer till i en senare sektion.
Är man på hormontillskott åldras man inte naturligt. Det handlar inte om att stoppa åldrande, det handlar om att åldras väl och att minska kvinnors lidande.
Hormoner är inte naturligt att tillsätta. Konstigt resonemang tycker jag, toraxin och insulin kan tas som exempel, här tillsätter vi de hormon som saknas utan att blinka. Och har en man ”dålig prestation” får han testosteron. Varför skall vi diskrimineras?
Myter och missförstånd
I forum som är negativa till den här diskussionen lyfts det ofta fram att hormontillskott inte är naturligt. Men är det vad som är naturligt vi egentligen eftersträvar? Vad är egentligen naturligt? En sak som i alla fall inte är naturligt är för en kvinna att leva så länge som hon i genomsnitt gör idag.
På 1800-talet var genomsnittsålder för en kvinna omkring 60 år. Under sin livstid var hon gravid många gånger så menopaus kom senare än den gör idag, omkring 57 år. (När du är gravid frigörs inga ägg från depån, så där sparar du omkring 10 månaders lager för senare användning.)
Idag lever en kvinna till hon är över 80 år. Hon har få graviditeter så snittålder för menopaus har sjunkit till 51-52 år.
Den tid en kvinna lever efter menopaus har stigit från 3 till 30 år, det är en stigning på 1000%.
Men som tur är har vi själva lov att välja, det finns inga tvång i det här sammanhanget, det enda jag tycker är att det är viktigt att du får en fair chans att gör att informerat och aktivt val.
Det är kanske tydligt att jag ställer mig över i det ena laget och tycker att det inte är annat än riktigt, för kvinnans och samhällets skull att vi använder den moderna medicin vi har idag till att minska lidande och låta kvinnor leva så bra och hälsosamt som möjligt i de 30 år (eller mer).