Varför Feminin Livskraft

För några månader sedan stod jag är mitt i ett kaos, fullständigt utmattad, förvirrad och kan inte komma ihåg var jag lagt min telefon, mina nycklar eller mitt pass. För att inte tala om hur omöjligt det var att försöka komma ihåg att köpa 3 saker i butiken och hittade jag några varor var det ångest så snart jag stod i kön. Namn, pinkoder, var som bortblåsta och vad var det nu jag försökte säga...

Som tur var började polletten falla ned, kunde det vara klimakteriet som var orsaken? Jag sökte mig till vården och fick olika besked, sökte hjälp från bekanta och får andra besked, sökte på nätet och hittar massor, igen är det nya besked. Så mycket av det jag hör och läser är motstridigt. Totalförvirrad inser jag att jag måste bilda mig min egen uppfattning av vad det hela handlar om och det är bråttom, det här måste jag förstå!

1) Det handlar om resten av mitt liv, jag måste förstå och komma ihåg mycket av den här informationen så länge jag lever. Dessutom vara beredd på att löpande diskutera med vårdgivare för att få den rätta hjälpen.
2) Jag blev också rätt sur över hur svårt det var att få tag på information i samlad form, all den goda informationen är på engelska.

Jag trodde själv att jag var en ”modern” och mer än normalt välinformerad kvinna som närmade mig mitten av livet. Men boy fick jag en överraskning ändå! Jag visste helt riktigt att det var något som hette klimakteriet eller menopaus och att för de flesta slutar blödningar när de är just över 50.

Så här i efterhand har det gått upp ett ljus, jag hade ingen aning om vad det hela innebar och min uppfattning om timing var off. Det börjar hända grejer i kroppen långt före 50! Symptombilden är också bredare än jag någonsin kunde tro. Och viktigast av allt man kan få hjälp!

Jag trodde som alla andra att det var värmevallningar och nattsvett som var det man skulle vara uppmärksam på. Jag förberedde mig också med att fråga min mamma, hon sa att hon inte haft några större problem och att det hela hade passerat rätt obemärkt för henne….. jeezzzz nu när jag blivit klokare och vet att de första symptom kommer smygande och att det för en stor andel av oss inte alls betyder att vi kokar över av värmevallningar utan något helt annat förstår jag att min mamma hade symtom, många symptom!

Det är den överraskning jag fick som jag att man vill hjälpa andra att undgå. Jag vet nu också att när man står mitt i detta kaos, som det faktiskt är, inte har någon som helst energi att söka upp information, läsa en trave böcker och en hög med vetenskapliga artiklar för att bilda sig en uppfattning om vad som faktiskt är på gång. Läser man dessutom inte engelska blir det riktigt svårt, den lilla information jag hittar på danska handlar primärt om när du är i menopaus, dvs. är över 51,7 år och hela berg och dalbanan du lever med 4-10 (12) år dessförinnan är över. Visst det blinkar förbi en massa på Instagram och så, men det är bara små klipp och ger egentligen ingen samlad bild av vad som händer.

Att vara 40 år är en trevlig ålder, man har massor av energi och överskott att ta till sig den här informationen, det var då jag önskat att jag fått en liten broschyr eller en hittat en trevlig hemsida. Så jag kunde sitta med en god kopp kaffe och helt enkelt läsa igenom det och tänka ”Jahaja, bra att veta, det tar vi när det kommer”.

Men jag var inte förberedd, jag arbetade på och kämpade. Det är det man gör, man ger inte upp och sakta men säkert blir man övertygad om att det är något som är riktigt fel. Man söker hjälp för olika symptom och bliver skickade runt i vårdapparaten. Några har tur, de träffar en läkare som snabbt inser vad som är på gång och sätter in behandling med det samma. Men det är långt från alla som har sådan tur, och även om man får behandling är det en resa att förstå hur kroppen reagerar på behandlingen och vilken som är den rätta behandlingen för mig.

Det är till er, alla som inte har tur att hitta hjälpen som jag skriver och vill dela denna information. Så ni får det jag inte fick.