Hur påverkas hjärnan?
Den nyare forskningen om vad som händer i kvinnors hjärnor är verkligen spännande. Den förklarar så mycket av det jag tror många av oss känt på oss och anat, men som ingen tidigare direkt förklarat. Dr Lisa Mosconi och hennes team har kikat på kvinnors hjärnor och hur de ”städar upp” och bygger om sig för att göra klart för nästa livsfas, tittar man på skanningar av hjärnor de gjort ser man hur otroligt mycket som byggts om.
En ansträngande process och man kan bara fantisera om hur mycket energi som används på detta. Det är kanske inte så konstigt att trötthet och för hjärndimma, något som är relativt vanligt och som kommer tidigt i processen. Sämre sömn verkar också vara vanligt i hela perioden.
En kvinnas hjärna skannad, för och efter menopaus. Det är lätt att se en jätteskillnad
Kika på bilden och läs mer om forskningen på https://www.lisamosconi.com/project
Om jag tänker tillbaka på hur det startade blir mönstret rätt tydligt om jag kopplar det till min kaffe konsumtion. En dag blev kopparna bara större och större, fler och fler, på jobbet blev turen till kaffemaskinen väl upptrampad. Jag behövde all hjälp jag kunde få för att hålla knoppen igång.
När jag läser om vad Lisa har kommit fram till känns det som det verkligen kommer med en bra förklaring på varför man gäspar hela tiden och tycker att hjärnan blivit fylld med ”slime”.
Med allt arbete som pågår i hjärnan, inte konstigt att man blir trött och seg. 🥱😴
Enligt Lisas forskning ”städar” en kvinna upp i hjärnan 3 gånger i livet. Först i puberteten, därefter vid graviditet och en sista gång mitt i livet när hon gör sig klar för menopaus. Hennes bilder1 är fascinerande och man kan förstå att det är krävande med en så omfattande ”renovering” av hjärnan.
Kanske borde vi börja skylta? 🤔
”Varning! Byggplats, renovering pågår”
Toleransen vår omgivningen ger oss när vi använder energin till en så omfattande renovering som denna är inte alltid självklar.
Att en tonåring som alltid är trött, emo, bråkar och smäller i dörrar känns normalt, det har vi överseende med.
Det samma gäller kvinnan som just fått en baby, hon är trött och kämpar lite med allt möjligt, hon får sympati och förståelse.
När du däremot är 45 och glömmer namn på kollegor, har svårt att hitta orden när du skall hålla en presentation eller bara vill skrika när du tvingas använda energi på ännu ett helt onödigt möte som kunde klarats med en e-mejl, är det något helt annat. Lägger man därtill företagens krav på prestation, KPIer (Key Performance Indicators, ett vanligt sätt att mäta resultat i verksamheter) och krav på högt tempo så är det noll tolerans. Kvinnor skall bara bita ihop och köra på. Samtidigt som pressen ökar, blir du mer och mer säker på att något är seriöst fel på dig. Du funkar helt enkelt inte längre som du brukade.
Får du ingen hjälp eller att du själv lyckas lista ut vad som är fel, kan situationen bli desperat. Siffror från England visar att det är vanligt att kvinnor gör något drastiskt omkring de här åren, mer om det när vi kommer till avsnittet omkring arbete.
Lisa skriver att ”städningen” upplevs värre för var gång det sker så hade du det kämpigt med pubertet, blev det värre med graviditet, så kan du räkna med en ännu häftigare omgång i perimenopaus och menopaus.
Om man tittar på den här bilden som visar vilka delar av hjärnan som använder könshormoner till signalering behöver man inte vara Neurolog för att bilda sig en uppfattning om vilka effekter en brist får på en kvinnans hjärna.
Östradiol är markerad med röda prickar och testosteron med gula.
En kvinnas hjärna med delar påverkade av menopaus markerade, bilden visar också frekvensen av östrogen och testosteron i hjärnan/delarna. Bilden kommer från Dr. Louise Newsons "Menopause Masterclass" utbildningsvideo vilken jag varmt kan rekommendera.
Det är dags för ett tankeexperiment. För att du skall kunna fortsätta detta experiment kommer här en kort introduktion till hjärnans olika delar och deras respektive primära funktion.
Titta på bilden av hjärnan.
Läs om hjärnans olika delar och vilka viktiga funktioner varje del har.
Kom ihåg att hormonbrist resulterar i kommunikationsproblem för delen.
Låt tanken löpa, experimentera, vilka konsekvenser tror du hormonbrist kan få? Hur tänker du att det kan påverka din vardag?
Presentation av hjärnans delar
Frontalloben (främre delen av hjärnan) hjälper oss med överordnade funktioner som planering och tänkande. Den har hjälper oss med kontroll över viljestyrda rörelser, använda och förstå språk, fatta beslut, bedöma situationer och tänka abstrakt. Det är också tack vare frontalloben som vi kan hålla ordning på oss själva, planera vår vardag, och se till att vi gör det vi tänkt oss. Det är viktigt för att vi ska kunna fungera bra på ett socialt anpassat sätt tillsammans med andra människor.
Talamus fungerar ungefär som en kopplingscentral mitt i hjärnan. Den tar emot signaler om vad vi ser, hör, luktar, smakar och känner, och skickar vidare informationen till rätt ställe i hjärnan så vi kan förstå den. Talamus hjälper även till så vi kan röra oss på ett smidigt och koordinerat sätt.
Hypotalamus är en liten, men viktig del av hjärnan som ser till att kroppens inre miljö fungerar som den ska. Den håller ordning på saker som blodtryck, temperatur, hur vi förbränner mat och hur vi sover. Hypotalamus hjälper oss också att anpassa kroppen i förhållande till yttre omständigheter, om det till exempel blir varmt, kallt eller om vi blir stressade.
Amygdala brukar kallas ”hjärnans känslocentrum”. Den är helt avgörande för att vi skall kunna hantera känslor, som rädsla, ilska eller glädje. Amygdala kopplas också till inlärning och minnen, eftersom att känslor ofta gör att vi kommer ihåg dem extra bra.
Hippocampus är den del av hjärnan som hjälper oss att minnas saker. Den ser till att vi kan komma ihåg sådant vi just lärt oss och flytta det till vårt långtidsminne. Hippocampus är också bra att ha när vi ska hitta vägen i nya miljöer eller platser vi aldrig varit på förut. Den tar emot information från våra olika sinnen, till exempel lukt, och hjälper till att skicka det vidare till andra delar av hjärnan.
Lillhjärnan (cerebellum) ansvarar för att vi kan röra oss mjukt och balanserat (som en ballerina 😉). Den hjälper oss att samordna våra muskelrörelser, så att vi kan stå, gå stadigt och göra saker utan att det blir klumpigt. Lillhjärnan gör det också möjligt för oss att snabbt anpassa våra rörelser om något händer runt omkring oss.
Som du kanske kommer ihåg från tidigare trivs och fungerar vår hjärna, precis som resten av kroppen, bäst i det läkarna kallar ”Homeostas”, dvs. i en stabil inre miljö som inte påverkas av yttre ändringar.
Du har kanske provat rubba den här inre balansen någon gång? Har du druckit lite för många glas vin en kväll? Så har du rubbat homeostasen (genom att störa vätskebalansen i hjärnan) och du vet precis vad det får för omedelbara konsekvenser, dålig koordination, problem med minnet och dålig sömn, något som känns igen? 😉
Avsluta tankeexperimentet, tänk nu vad ett par år på den hormonella berg och dalbanan kan ställa till med. Den går inte över på några timmar, som konsekvenserna av en lite för blöt utekväll… 🤯🍷☕”AJ!”
Tillstånd och sjukdomar
Jag fortsätter med att titta på ett antal hjärnrelaterade tillstånd och sjukdomar som kan uppstå till följd av hormonbrist.
Jag skrapar bara lite på ytan och kikar på några sjukdomar eller tillstånd som kan uppstå eller förvärras hormonnivåerna i hjärnan går ned. En del forskning har gjorts, men när det gäller hormonell påverkan och psykisk hälsa är det ett relativt nytt forskningsområde.
Det kommer förhoppningsvis fler som kikar på det här, för forskning behövs.
Det är säkert många med mig som har känt att de reagerat konstigt på olika typer av prevention genom åren. Någon gång symptom, många gånger bara en känsla som inte kan förklaras. Men det vara som sagt en annan historia.😉
Men låt oss se på vad som kan hända när nivåerna av hormoner faller i hjärna i förbindelse med perimenopaus och menopaus.
Kamikaze hjärnan
Depression
Demens och Alzheimer
Neurologisk sjukdom och Parkinson
Kamikaze hjärnan
Vi startar med något som kanske inte ligger så tungt vetenskapligt, men som jag tror många ändå känner igen. Jag har lånat uttrycket ”Kamikaze hjärna” från Kate Muir, hon har skrivit en väldigt underhållande bok om menopaus. För referens se inspirations avsnittet. Kates beskrivning av ”Kamikaze hjärnan” är en metafor som är svår att fånga för vetenskapen. Men det är väl känt att ändrade hormonnivåer kan påverka känsloreglering, impulskontroll, och öka risk för humörsvängningar, irritabilitet och stress, vilket kan leda till mer impulsiva beteenden. Jag tycker att det hon beskriver är både igenkännligt och känns relevant, av den anledningen har jag valt att ta det med. Även om det kanske är mera populärvetenskapligt grundat, hon har tag i något som vetenskapen har svårt att bevisa.
Kate menar att ”Kamikaze hjärnan”, är något som plötsligt kan drabbar en kvinna när östrogen och kanske ännu viktigare progesteron faller kraftigt, kvar finns bara testosteron som får ett större spelrum.
Min personliga teori är att det också är en konsekvens av renoveringsarbetet som pågår i hjärnan. Frontalloben som hjälper oss planera, ta kloka beslut, kontrollera våra impulser, se alla perspektiv, vara sociala och lösa problem, får tillfälligt driftstopp. Renoveringen sätter tillfälligt alla de här avancerade kognitiva funktionerna ur spel. Dessutom minskar mängden GABA i hjärnan, vilket betyder att hjärnans normala bromsverkan är nedsatt.
Plötsligt agerar kvinnan impulsivt och tar drastiska livsbeslut, som en tonårspojke är hon redo att förändra livet på ett ögonblick. Det är mera rastlöshet i kroppen, tålamodet tryter, ilskan visar sig och tonen blir en annan, mera direkt.
Drastiska beslut kan i det här sammanhanget vara
Att åka på den där resan man bara drömt om, kanske till och med ensam
Att säga upp sig
Att flytta. Till stugan, ut i skogen, till ett minihus, det skall bara vara något helt annat
Att byta karriär
Att avsluta relationer
Att byta hår eller klädstil, kan för omvärlden verka mindre drastiskt men kan vara stort för individen
Jag hade inte riktigt tänkt på ”Kamikaze hjärnan” förr, men efter jag läst om det förstår jag vad hon menar, när jag tänker på min bekantskapskrets kan jag se ett visst mönster. ”Kamikaze” hjärna verkar inte drabba alla, de kemiska förutsättningarna måste finnas, men den är nog vanligare än man tror.
Relevanta hormoner: Östrogen, progesteron och testosteron
”Kamikaze hjärna” är inte klassificerad som ett tillstånd eller en sjukdom
Andra riskfaktorer: Inte några jag kan hitta
Depression
Depression är ett tillstånd som ofta förvärras vid perimenopaus och menopaus. Den här perioden är en tuff utmaning för våra hjärnor, och det finns idag gott om vetenskapliga bevis för sambandet. Har man tidigare kämpat med depression exempelvis PMS-relaterad depression, förlossningsdepression eller andra psykiska besvär kan de komma tillbaka, ibland med större kraft än tidigare. Vissa kvinnor beskriver också att självmordstankar återkommer under den här perioden.
Det uppskattas att så många som 35 procent av kvinnor upplever depressiva symptom under perimenopausen, och ungefär var fjärde har allvarliga problem med humörsvängningar som kan pågå i flera år.
Den främsta orsaken är de fluktuerande och sjunkande nivåerna av östrogen och progesteron. Dessa hormoner har stor påverkan på hjärnans signalsubstanser såsom serotonin, noradrenalin och dopamin, de ämnen som styr vårt humör och känsloliv. När hormonerna faller, minskar också balansen i dessa kemiska system, vilket kan leda till en ”negativ spiral” där både humöret och hjärnans motståndskraft försvagas.
Man har också sett att depression som uppstår runt perimenopaus/menopaus ofta är mer motståndskraftig mot vanliga antidepressiva läkemedel. Det som brukade fungera (till exempel SSRI-preparat som framför allt höjer serotoninnivåerna) ger inte alltid samma effekt. Detta beror på att medicinerna inte löser den hormonella obalans som ligger bakom signalsubstansrubbningarna. Studier visar därför att antidepressiva behandlingar ibland behöver kombineras med hormonbehandling för att ge bästa resultat.
Även forskningen om serotonin och tryptofan, en aminosyra som är byggsten för serotonin, har visat att förändringar under perimenopaus kan bidra till både nedstämdhet och menopaussymptom. Detta tyder på att signalsubstansernas balans är starkt kopplad till humörsvängningar i denna period.
Drabbas man av depression omkring perimenopaus och menopaus ska man därför vara medveten om att den kan vara mer komplex än annan depression. Hormonerna spelar en central roll i hjärnans reglering av känsloliv, och det är viktigt att inte förbise denna koppling. För kvinnor som tidigare i livet haft depression är det klokt att vara extra observant och gärna söka hjälp i förebyggande syfte.
Som Dr. Louise Newson beskriver i The Definitive Guide to the Perimenopause & Menopause, är det viktigt att förstå att depression i detta skede av livet ofta kräver en annan behandlingsstrategi än vid ”klassisk” depression.
Relevent hormon: Östrogen och progesteron (därmed indirekt serotonin, noradrenalin och dopamin)
Sjukdomen ökar, kvinnor mellan 40–60 år är idag den mest sjukskrivna gruppen i Sverige. Enligt Svenska Försäkringskassan står kvinnor för 79% av alla sjukfall med psykisk och stressrelaterad diagnos, och mest sjukskrivna är kvinnor 40–60 år, med en topp kring 50-årsåldern, vilket sammanfaller med genomsnittlig menopaus. Statistiken bekräftar att problemet ökar.
Liknande tendenser kan ses i Danmark, även om det är svårare att hitta tillgängliga rapporter.
Andra riskfaktorer:
Utöver hormonförändringar finns andra faktorer som kan öka risken för att utveckla depression i samband med menopaus:
Tidigare psykisk ohälsa eller depression
Starka menopaussymtom som vallningar och sömnproblem
Psykosociala faktorer som trauma eller bristande socialt stöd
Hälsoproblem som kroniska sjukdomar eller låg fysisk aktivitet
Socioekonomiska utmaningar, såsom ekonomiska svårigheter eller minoritetsstress
Demens och Alzheimer
På det här området händer det mycket och det är mera forskning på väg. Den nyare forskningen ser ut att ha knäckt nöten, där äldre forskning ofta är motsägelsefull.
Ny forskning visar att hormonbehandling med östrogen kan minska risken för demens och Alzheimer med upp till 23–32%, särskilt om behandlingen startar tidigt, då redan i perimenopaus eller strax efter menopaus. Behandlingen måste också fortsätta över tid för att verkningen skall bibehållas. Dr. Lisa Mosconi beskriver i sin bok att den senaste hypotesen är att en tidig insats med hormonbehandling kan bromsa eller förhindra ansamling av Alzheimer-plack i hjärnan. Studier pekar också på att effekten är bäst om behandlingen påbörjas nära menopaus och ges kontinuerligt, medan insatser som startar långt efter menopaus ger blandade resultat.
Östrogen spelar en central roll för hjärnans hälsa. Det stimulerar nervcellernas signalöverföring, stöder nybildning av hjärnceller och hjälper till att skapa kopplingar mellan dem. När östrogennivåerna sjunker med åldern minskar östrogenets neurologiska skydd, och risken för demens ökar. Lisas forskning visar att östrogenbehandling bidrar till ökad energiproduktion i hjärnan och hur det reducerar inflammation, vilket är avgörande faktorer för att förebygga demens.
Lisa skriver om ett ”vitalt fönster” hon understryker att behandling som sätts in under detta ”vitala fönster” dsv. vid perimenopaus och tidig menopaus, ger starkast skydd för hjärnans struktur och funktion. Målet är förebyggande, att komplettera hormonnivåerna innan sjukdom uppkommer.
Jag gläder mig att se ytterligare resultat från Lisa och hennes forskarteam framöver. 😊
När det gäller äldre forskning tror jag att just det här ”vitala fönstret” som kan vara anledningen att forskningsresultat om demens är rätt otydlig, någon gång rent motsägelsefull. Kvinnorna i studierna har oftast fått östrogen som äldre, många gånger upp till 10 år efter menopaus. Det ger svårtolkade och blandade resultat.
Den nya tesen är att om du får östrogenbehandling redan i perimenopaus och därefter fortsätter så länge som möjligt verkar det förebyggande. Det är alltså bättre att komplettera innan sjukdom uppstår än att vänta. (Liknande strategier finns för förebyggande av hjärt- och kärlsjukdom.)
Relevant hormon: Östrogen
Sjukdomen är stabil. Medan antalet personer med alzheimer och demens ökar i samhället, när fler blir äldre, verkar det lyckligt vis som att insatser omkring livsstil, stresshantering och hjärnans hälsa. Förståelsen för könsskillnader och hur man kan bromsa sjukdomsutveckling pågår också bl.a. omkring hormonbehandling och kognitiva insatser.
Andra riskfaktorer:
Tidig menopaus (före 45 år)
Högt blodtryck, diabetes, fetma och rökning är faktorer för vaskulär demens och Alzheimer
Fysisk inaktivitet, låg utbildningsnivå, stress
Genetiska faktorer ex. ApoE-genvariant
“Tror du att du kan vara i riskzonen för Alzheimer?
Ta ställning till dina risker och möjlig behandling tidigt, helst redan så snart du fyllt 40, så att du har tid att utforska dina alternativ och välja den väg som passar dig bäst.”
Neurologisk sjukdom och Parkinson
När östrogennivåerna sjunker i samband med perimenopaus och menopaus påverkas din hjärnans funktion och signalerna i ditt nervsystem. Östrogen fungerar nämligen som en viktig budbärare (signalsubstans) i nervsystemet. När östrogen nivåerna minskar försvagas både nervcellernas funktion och hjärnans skydd mot skadliga processer, vilket kan påverka såväl motorik som känslomässig balans.
Forskning visar att östrogenreceptorer i ryggmärgen och hjärnan påverkar smärtupplevelse och känslighet för stress. Kvinnor blir därför ofta mer känsliga för smärta och negativa känslor när östrogennivåerna sjunker. Signalsubstanser som CGRP (Calcitonin Gene-Related Peptide), vilka delvis regleras av östrogen, kan också förändras och förklara varför migrän och andra symptom kan debutera eller förvärras under perimenopaus och efter menopaus.
Parkinsons sjukdom omkring menopaus
Neurologiska diagnoser som Parkinson inte bara tenderar att debutera omkring menopaus, utan också kan påverkas i sin symptomatologi av hormonförändringar.
Parkinson är en neurologisk sjukdom där nervceller i hjärnan gradvis förloras, särskilt de som producerar dopamin. Kvinnor insjuknar senare än män, men omkring menopaus tappar vi östrogenets skyddande effekter.
Vetenskapliga studier har visat att en senare menopaus är kopplad till minskad risk för Parkinsons, vilket tyder på att en längre period med höga östrogennivåer ger skydd. Efter menopaus ser man en ökning av sjukdomen.
Forskning visar att kvinnor med Parkinsons sjukdom ofta upplever en försämring av både motoriska och non-motoriska symptom i samband med perimenopaus och efter menopaus. De vanligaste försämringarna gäller trötthet, urinvägsproblem, nedstämdhet och sömnsvårigheter, vilka är vanligt förekommande non-motoriska symtom vid Parkinsons och kan förvärras när de skyddande effekterna av östrogen minskar. Dessa plågsamma symtom påverkar livskvaliteten och kräver särskild uppmärksamhet i vården.
Hormonbehandling kan mildra vissa symptom, men effekten på själva sjukdomsutvecklingen är ännu inte fullt klarlagd. Igen så vore det fantastiskt om vi kunde få se mera forskning. 👍
Relevanta hormoner: Östrogen men också dopamin, kortisol, tillväxthormon (GH) och IGF-1 och thyroideahormoner (T3 och T4)
Det är väldigt svårt att hitta några tal på hur den här typen av sjukdom utvecklas i samhället.
Det finns lite siffror omkring Parkinsons sjukdom drabbar cirka 20 000 personer i Sverige och omkring 2 000 nya fall diagnostiseras årligen. Förekomsten förväntas öka, främst på grund av en åldrande befolkning. Idag drabbas cirka 2 av 1000 kvinnor, och om tio år kan siffran stiga till 2,4–2,6 per 1000 kvinnor.
Andra riskfaktorer:
Högt blodtryck, diabetes, fetma och rökning ökar risken för kärlskada även i hjärnan.
Fysisk inaktivitet, stress och låg utbildningsnivå kan påverka nervsystemets hälsa negativt.
Genetiska faktorer, bland annat vissa genvarianter, kan öka risken för Parkinsons.
Tidiga tecken på hjärnpåverkan är bland annat koncentrationssvårigheter, försämrat minne, depression och sömnproblem under och efter menopaus.
För den intresserade…🤓
Till skadliga processer i hjärnan räknas inflammation, celldöd och stress från fria radikaler som skadar nervceller och försämrar hjärnans funktion. Dessa processer kan leda till problem med minne, rörelse och känslor.
Östrogen minskar skadliga processer i hjärnan genom flera viktiga mekanismer:
Det dämpar inflammation genom att påverka hjärnans immunceller (microglia), vilket minskar produktionen av inflammatoriska ämnen.
Det skyddar nervceller från celldöd (apoptos) genom att reglera proteiner som styr cellöverlevnad.
Östrogen sänker nivåerna av fria radikaler och kväveoxid som orsakar oxidativ stress, vilket skyddar nervceller från skador.
Det stimulerar stödjeceller (astrocyter) att hjälpa nervceller att lagra energi och producera skyddande faktorer.
Sammantaget bidrar östrogen till att minska inflammation, skydda celler och bekämpa skadliga ämnen i hjärnan, vilket tryggar hjärnans funktion.
Smärtupplevelse och känslighet för stress. Östrogen binder till receptorer, ERα (östrogenreceptor alfa) och ERβ (östrogenreceptor beta), i ryggmärgen och hjärnan och ökar kroppens produktion av smärtlindrande ämnen så kallade enkefaliner. Det gör att smärtsignalerna dämpas och upplevs som svagare. Östrogen påverkar också hjärnans stresscentrum och reglerar nervcellernas aktivitet, vilket påverkar känsligheten för stress. Den här mekanismen förklarar varför smärt- och stresskänslighet ofta ändras när östrogennivåerna varierar, till exempel vid perimenopaus.
CGRP (Calcitonin Gene-Related Peptide) är en neuropeptid (ett litet protein) som frisätts från sensoriska nervceller. CGRP är en kraftfull vasodilator, vilket betyder att den vidgar blodkärl. Den är involverad i smärtbanor och spelar en viktig roll vid migrän eftersom den kan orsaka inflammation i hjärnhinnorna och bidra till migränsmärta.
v.7