Kortisol - Stress och vakenhet
Ett exempel från vår biokemiska “fabrik”
Dyker vi ner i “fabriken” och kikar på produktionen av kortisol som exempel. Kortisol viktigt hormon men man kan undra varför vi behöver, idag förknippar vi kortisol med stress och något negativt. Men ser man på kroppen fysiologiskt är vi fortfarande primitiva och programmerade för kamp och flykt. Kortisol är vårt stresshormon, möter vi något farligt eller blir skrämda hjälper det oss att mobilisera för att klara den hotfulla situationen. Det kan vara akut rädsla eller annan form för stress.
Produktion av kortisol är därför en prioriterad aktivitet, det handlar om vår överlevnad på kort sikt. Vi måste vara vakna, alerta, kvicktänkta och reagera snabbt när det kommer en sabeltandad tiger i närheten 🐯. Det är vad vi är byggda för, även om det sällan finns en långtandad tiger i närheten idag.
Att producera östrogen, progesteron och testosteron handlar mer om överlevnad på lång sikt. Så när vi stressar prioriteras fortplantning och annat gott ned, det bör vi ha gott om tid till när tigern gått förbi och faran är över. Problemet är bara att vi i vår moderna värld har mycket annat än sabeltandade tigrar som får oss att reagera på liknande sätt = stress.
Har du försökt söka minsta information om perimenopaus/menopaus har du säkert stött på devisen att för att uppnå hormonell balans är det viktigt att stressa mindre.
Den sabeltandade tiger kvinnan!
Visst, visst! Logiskt sett är det helt riktigt, men praktiskt är det en helt annan sak. Försök att be en perimenopaus/menopaus kvinna att stressa mindre
– Ha!
Kommer du med en så dum idé är det nog bäst att du övar dig i kamp och flykt, för nu skall du få se på ”tiger”.
Ett så idiotiskt förslag, jag känner bara hur sabeltänderna växer. Det är inte ”bara” att stressa mindre. Alla som varit med om det vet hur svårt det är och nu när jag introducerat biokemi i det hela, skall du se att de faktiskt handlar om ett mönster. Ett mönster det oftast behövs hjälp för att bryta.
Här näst kommer en är rätt förvirrande bild, det handlar om biokemi och hur produktionen flyter genom ”fabriken”. Den innehåller ganska många olika substanser, beklagar men de är med för att visa på komplexiteten, bilden ger en fin inblick i hur ”fabriken” fungerar.
Du kan se att det startar med kolesterol (lastbil), progesteron finner du i den beige Progestagen rutan och kortisol över i det rosa området. Längre ned i det blågrå området finner du testosteron och ute i det gröna området är de 3 östrogenerna.
Den biokemiska “fabriken”
Två produktionslinjer i den biokemiska "fabriken"
Det är först när det kommer ro på som ”fabriken” har lov att börja producera sina eftertraktade produkter testosteron och östrogen igen. Det är den här politiken, att prioritera, som får det att gå galet när vi stressar för mycket eller befinner oss i ett tillstånd av kronisk stress. Den gröna linjen får då aldrig lov att komma igång ordentligt och det är brist på varor på alla hyllor i den gråblå och gröna sektionen.
I den här ”fabriken” går produktionslinjen bara i den ena riktningen. En produkt kan användas som råvara till att producera en annan, men den kan aldrig nedmontera en produkt så den kan användas tidigare i produktionslinjen. Alltså, testosteron kan ALDRIG omarbetas till progesteron och östradiol kan ALDRIG bli till testosteron.
”Fabriken” prioriterar hårt, och har vi inte tillräcklig produktion för att mata de prioriterade produktionslinjerna blir det inte produkter över för kroppen att använda. När kroppen inte får ta del av produkterna uppstår en brist i kroppen, en brist resulterar oftast i att vi får symptom.
Som du kanske räknat ut är en vanlig anledning att det saknas produkter just stress. ”Fabriken” har prioriterat produktionen av kortisol och allt progesteron går åt till det. Vi får brist på progesteron och därmed haltar produktionen av testosteron och östrogen. Det fungerar fint vid korta perioder av stress. Vi är skapade för att tigern anfaller och sen går den vidare och allt är lugnt igen. Men vi är inte gjorda för långvarig (permanent) stress, så börjar det på allvar fattas produkter nere i det gråblå och gröna området. Plötsligt är det flaskhalsar i produktionen och brist på progesteron, testosteron, östrogen eller på alla tre. Symptomen visar sig omedelbart.
En annan anledning till brist på produkter med symptom som följd är politiken att när vårt ägg lager tagit slut stoppar viss produktion. Då behöver vi inte längre använda energi på den processen och vi kan bygga om. Tittar vi historiskt var det säkert helt fint, vi hade ändå bara 2-3 år kvar att leva. Idag är situationen en annan och vi har fortfarande 30 år kvar, eller mer. Men allt det här har jag varit inne på tidigare.
Känner en kvinna att bristsymptomen blir oacceptabla, på kort eller på lång sikt är det här hormonbehandling kommer in i bilden. Vi kan tillsätta de produkter som fattas för att hjälpa ”fabriken” med flaskhalsar i produktionen. Eller om vi inte längre producerar produkter för att vi stoppat produktionen, så kan vi pytsa på. Vi kan leverera produkter till ”fabriken” i form av hormon tillskott. Gör vi det så undgår vi ofta symptom vi får till följd av att det saknas produkter. Med behandling mottar vi progesteron, testosteron och östrogen i olika former. Det vanligaste idag är bioidentisk (naturlig) form av hormoner, de är oftast lättast att använda eftersom att de kan ingå direkt i produktionen.
Syntetiska hormoner liknar de råvaror vi använder i produktionskedjan men de är aldrig 100% identiska. Passar det för dåligt kan en leverans bli kasserad (dvs. vi får ingen effekt av tillskottet) eller så går den syntetiska leveransen in i produktionen men produkterna som produceras är en aning defekta.
Kasserade leveranser eller defekta produkter kan vi märka. Som att symptomen kvarstår, som biverkningar eller i värsta fall som följdsjukdom.
För den intresserade som vill kika närmare på molekylerna igen . . .
Här på rad, östrogen, progesteron och testosteron
“Molekylerna är verkligen otrolikt lika varandra”