Depression
Depression är ett tillstånd som ofta förvärras vid perimenopaus och menopaus. Den här perioden är en tuff utmaning för våra hjärnor, och det finns idag gott om vetenskapliga bevis för sambandet. Har man tidigare kämpat med depression exempelvis PMS-relaterad depression, förlossningsdepression eller andra psykiska besvär kan de komma tillbaka, ibland med större kraft än tidigare. Vissa kvinnor beskriver också att självmordstankar återkommer under den här perioden.
Det uppskattas att så många som 35 procent av kvinnor upplever depressiva symptom under perimenopausen, och ungefär var fjärde har allvarliga problem med humörsvängningar som kan pågå i flera år.
Den främsta orsaken är de fluktuerande och sjunkande nivåerna av östrogen och progesteron. Dessa hormoner har stor påverkan på hjärnans signalsubstanser såsom serotonin, noradrenalin och dopamin, de ämnen som styr vårt humör och känsloliv. När hormonerna faller, minskar också balansen i dessa kemiska system, vilket kan leda till en ”negativ spiral” där både humöret och hjärnans motståndskraft försvagas.
Man har också sett att depression som uppstår runt perimenopaus/menopaus ofta är mer motståndskraftig mot vanliga antidepressiva läkemedel. Det som brukade fungera (till exempel SSRI-preparat som framför allt höjer serotoninnivåerna) ger inte alltid samma effekt. Detta beror på att medicinerna inte löser den hormonella obalans som ligger bakom signalsubstansrubbningarna. Studier visar därför att antidepressiva behandlingar ibland behöver kombineras med hormonbehandling för att ge bästa resultat.
Även forskningen om serotonin och tryptofan, en aminosyra som är byggsten för serotonin, har visat att förändringar under perimenopaus kan bidra till både nedstämdhet och menopaussymptom. Detta tyder på att signalsubstansernas balans är starkt kopplad till humörsvängningar i denna period.
Drabbas man av depression omkring perimenopaus och menopaus ska man därför vara medveten om att den kan vara mer komplex än annan depression. Hormonerna spelar en central roll i hjärnans reglering av känsloliv, och det är viktigt att inte förbise denna koppling. För kvinnor som tidigare i livet haft depression är det klokt att vara extra observant och gärna söka hjälp i förebyggande syfte.
Som Dr. Louise Newson beskriver i The Definitive Guide to the Perimenopause & Menopause, är det viktigt att förstå att depression i detta skede av livet ofta kräver en annan behandlingsstrategi än vid ”klassisk” depression.
Relevent hormon: Östrogen och progesteron (därmed indirekt serotonin, noradrenalin och dopamin)
Utveckling: Sjukdomen ökar, kvinnor mellan 40–60 år är idag den mest sjukskrivna gruppen i Sverige. Enligt Svenska Försäkringskassan står kvinnor för 79% av alla sjukfall med psykisk och stressrelaterad diagnos, och mest sjukskrivna är kvinnor 40–60 år, med en topp kring 50-årsåldern, vilket sammanfaller med genomsnittlig menopaus. Statistiken bekräftar att problemet ökar.
Liknande tendenser kan ses i Danmark, även om det är svårare att hitta tillgängliga rapporter.
Andra riskfaktorer:
Utöver hormonförändringar finns andra faktorer som kan öka risken för att utveckla depression i samband med menopaus:
Tidigare psykisk ohälsa eller depression
Starka menopaussymtom som vallningar och sömnproblem
Psykosociala faktorer som trauma eller bristande socialt stöd
Hälsoproblem som kroniska sjukdomar eller låg fysisk aktivitet
Socioekonomiska utmaningar, såsom ekonomiska svårigheter eller minoritetsstress
Sidlänk: Depression